Under åren 1909-1916 genomförde järnvägstjänstemannen Karl Tirén ett arbete av enastående slag. Han fascinerades av den samiska sången och greps av tanken att bevara så mycket han kunde till eftervärlden. Under sina ledigheter reste han till marknadsplatser på vintrarna och gjorde fjällvandringar på somrarna. Till att börja med använde han papper och penna men så fort han fick möjlighet så övergick han till att använda fonograf. Därmed blev han en pionjär då det gäller ljuddokumentation i Sverige.
Före Karl Tirén fanns praktiskt taget ingen kunskap om jojk utanför det samiska samhället. Den hade sin funktion inom gruppen, oftast diskret, eftersom ickesamer brukade reagera negativt.

KARL TIRÉN
1869-1955

Samernas sång beskrevs som ett omusikaliskt och poesilöst oljud men genom Karl Tiréns arbete blev denna musikaliska och poetiska uttrycksform en tydlig och ofta använd symbol, inte enbart för den samiska kulturen utan även för natur, ursprunglighet och andra begrepp med positiv klang.

 Karl Tirén verkade med stor intensitet för att samerna skulle erkännas som ett folk med högt stående kultur. Med sina livliga föredrag nådde han stora mängder människor ur alla samhällsskikt. I de musikvetenskapliga och konstmusikaliska kretsarna blev han mycket uppmärksammad men själv såg han sig inte som vetenskaps-man utan som en samlare och förmedlare.

Tiréns publicerade uppteckningar och bevarade inspelningar har fått stor betydelse och har använts i vitt skilda syften. Dessa viktiga dokument från en svunnen tid är alltid aktuella som material och inspiration för både vetenskapligt och konstnärligt skapande.